Sorry att ja inte har skrivit något på ett tag. Zoranda r ju på träningsläger så har inte haft så mkt att skriva om... Zoranda ska hämtas på Fredag, ska bli skönt att få hem henne igen min lilla pluttis <3 på lördag drar vi ner till Bulycke för att tävla L:C och L:B :DHa det bäst;) kiss<3

Imon ska vi köra min lilla plutt till ett slags "tränings läger" där hon ska vara i 2 veckor. En väldigt duktig tjej ska ha henne hos sig ochk rida igenom henne. Väldigt mkt dressyr skulle det bli då jag inte riktigt får me henne i alla övningar. Kommer sakna henne enooooooooooormt                      

Love 

Sitter och gör läxor nu. Ska snart dra ner till stallet packa en häst och åka på hoppträning! I morgon åker förmodligen mitt <3 hon kommer hem igen om 2 vecko!

Förklass L:C A0:A0

Sattsade bara på att vara felfri i grunden vilket gick gallant! Fick verkligen en grym känsla och vi hittade jätte bra avsprångspunkter. I omhoppningen sattsade jag väldigt mycket. Det var många nollor så sattsade lite för att få en placering. Var 4a placeringar och jag kom 6a så är jätte nöjd ändå   

Lagklass L:C A1:a

I lag klassen gick det piss.. Var lång tid mellan klasserna Zoranda var trött. Gick in på banan och tänkte "nu kör vi!!"  vi gick in på banan och fick nåra fina språng sen mellan 4an & 5an hamna vi helt ur fokus tappade balansen pga att det var en jätte konstig sväng och hon stoppade 2 ggr på det, efter fick vi nåra bra språng till sen kom en klurig linje på 3 hinder inga givna galoppsprång utan man fick lixon gasa eller bromsa, jag valde att bromsa på första vilket jag gjorde rätt i så efter hinder nr "2" i den kluria linjen fick jag gasa på ordentligt. Sista hindret där var en mur. Jag hade tittat på den lite innan vi hoppade men hon gillade den inte så hon stoppade och där med var vi uteslutna  

Hejdå

skräckupplevelse

Det här är en upplevelse som Clara va med om här  är hennes blogg tvistirni.webblogg.se/

Jag är en människa som tror på snäll träning som ger långvarigt resultat, jämfört med de metoder som är grymmare mot djur, men ger snabba resultat, precis som så många andra. Att träna en häst, eller vilket djur som helst, handlar om tillit och respekt, från båda parter. Du kan inte behandla en häst hur som helst, och förvänta dig att den behandlar dig med respekt tillbaka, så funkar det inte.

 

Jag var med om en riktig skräckupplevelse för någon vecka sen, en tränare som jobbat på island skulle komma och provrida de 4 hästar som vi medryttartjejer tar hand om, för att hjälpa oss att komma vidare med vår träning, hur vi ska kunna bearbeta problemen som vi kan tänkas ha helt enkelt. Riktigt så blev det inte.

 

Vi 4 var helt paffa när vi såg hur hon behandlade "våra" hästar, jag blev rent ut sagt förbannad när jag såg att hon slet i deras munnar och drämde till dom hårt med spöet av ingen anledning. När hon till sist satt upp på Svea var jag livrädd för vad som skulle hända, med all rätt. Att se den här människan, som för övrigt var alldels för stor för lilla Svea som itne är direkt viktbärande,sitta upp på min häst, drämma till henne med spöt så att hon rusar iväg som skjuten ur en kanon, och sen rycka henne in munnen så att hon börjar stegra. 5 minuter håller hon på så, sen hoppar hon av, och jag tänker "tack gode gud, hon slutade", men nej då. Då börjar hon istället jag Svea med ett ridspö och slå till henne hårt hela, hela tiden för att hon ska "flytta på rumpan". Sen bytar hon och slår henne på bogen, "för man ska kunna flytta framdelen också". Sen släpper hon tyglarna en kvart senare, slänger över dom till mig och säger "du har mycket att jobba med. Hon är värdelös och kommer inte kunna bli en tävlingshäst".  Sen tog hon nästa häst, som då var nervvraket Teitur, och fortsatte med sin behandling på honom.

 

Nu i efterhand ångrar jag att jag inte gick därifrån. Att jag inte sa till henne att det inte var okej. Men jag fick min revansch dagen efter, på ovalbanan. Svea gick sämre än någonsin, och var livrädd för spöet och lät mig inte ens hoppa i sadeln för hon var så rädd att jag skulle slå till henne på baken. Väl uppe efter mycket om och men, gick hon tillslut framåt. Jag valde att rida med hackamore, eftersom munnen var sårig från dagen innan, och till sist, efter en timmes uppvärmning var det vår tur att rida för den här "tränaren". Jag visade upp hennes gångarter, och hon skulle sätta poäng på dom. När vi ridit klart hela töltprogrammet, fyrgångsprogrammet och dessutom stilat lite med att visa olika tempon av tölt skrittade vi fram till henne där hon stod och gapade och såg förvånad ut. Hon sa dagen innan att vi skulle vänja oss vid 3:or och 4:or i poängen, för svea "var ju så dålig", men på våra poäng var det ju mellan 4.5 och 6.5 Jag såg ner på henne och sa "inte helt värdelös alltså?" och red därifrån, nöjdare än någonsin.

 

Har ni varit med om liknande tränare och hur tycker ni man ska agera, om hästen inte är ens egen?

Jag tycker det är hemskt både för hästarna och deras ägare